Eftersom min pojkvän befann sig i ett kontor i centrala Oslo i fredags så kände jag ett starkt behov att på något sätt följa nyheterna i realtid när jag fick reda på vad som hade hänt. Det var väl mitt sätt att hantera den hjälplösheten jag kände inombords och ett försök till att kanske eventuellt kunna hjälpa honom ur eventuell fara ifall jag fick reda på viktig information före alla andra, så jag sökte mig genast till Twitter. Jag började med att söka på ”Oslo” och genom att skrolla igenom de senaste tweetsen listade jag snart ut att folk som twittrade om senaste nytt kring ämnet använde hashtaggen ”#oslobomb”. En kort stund senare marknadsfördes hashtaggen ”#osloexpl” som att vara den mer ‘officiella’ taggen då det var den norrmännen använde, så jag började följa denna hashtag istället.
I ett halvt dygn satt jag där och uppdaterade tidslinjen en gång i minuten, och försökte desperat att läsa ikapp alla nya tweets som skett den senaste minuten. Det blev
mer och mer omöjligt att ta in all information då antalet Twitteranvändare runt i världen som sökte sig till Twitter för att delta i diskussionen om Norge växte exponentiellt, och diskussionsämnena blev mer och mer breda. Man fick tillgång till, i realitid, ytterst viktig information så som ögonvittnesrapporter, krismeddelanden från myndigheter, rop på hjälp från gärningsmannens offer samt allmänna spekulationer och ryktesspridning. Men i samma informationsflöde fanns också otroligt mycket spam, citat som blivit retweetade många gånger om, allmänna tankar och känslor kring nyheterna och annat som för mig och många andra bara var en massa ”oljud” att ta sig igenom under denna intensiva period.
Eftersom de svenska 
medierna svek med sin långsamma respons till utvecklingen så hade jag direktsändningen från NRK uppe i sin egen flik brevid Twitter för att få en mer filtrerad rapportering. Men i princip alla utvecklingar som NRK rapporterade kunde jag ändå läsa först på Twitter.
Nu när min älskling är hemma trygg och oskadd och chocken över vad som hänt har lagt sig något, så hinner man reflektera. Kunde informationsspridningen ha gått snabbare ifall den varit mer organiserad – och kunde detta ha bidragit till fler liv blivit räddade? Tänk om det kunde uppstå en Twitterkultur där det blev allmän kunskap att de som vill bidra med akuta nyheter och annan viktig information kan använda en hashtag så som #Oslobomb112 och de som mer vill diskutera nyheten i allmänhet och uttrycka sina känslor kan använda #Oslobomb? Finns det något sätt att bekämpa spam i realtid (eller preventivt) utan att det finns risk för att fel inlägg blir censurerade? Tänk om Twitter automatiskt skulle kunna filtrera bort alla retweets så man slipper se samma information flera hundra gånger i samma nyhetsflöde? Eller kanske att man, via sina egna personliga inställningar skulle kunna lägga till filter på nyhetsflödet man följer? Jag skulle vilja se något slags mellanting mellan det råa, omodifierade och ofiltrerade nyhetsflödet som hashtagsfunktionen på Twitter erbjuder och den mer officiella, städade men oftast mycket fördröjda informationsflödet som man får från tidningar och media. Men går det att få ner signal-to-noise ration utan att censurera inlägg? En tanke värd att tänka på.
Vi på The Amazing Society skickar våra djupaste sympatier till Norge och alla drabbade av denna fruktansvärda tragedi. Låt oss kanalisera vår ilska och förtvivlan genom att, som Norges statsminister Jens Stoltenberg sa, visa ”mer demokrati, mer öppenhet och mer humanitet”.
// Elissa
